Tisdagshoppning
Oj vad varmt det varit idag, lite kontraster sedan snövädret som april bjöd på. Förutom att i det närmaste ha smält bort, så har jag även byggt fram hinder! En gymnastikserie på böjt spår, fem hinder med ett galoppsprång mellan varje plus två tittiga hinder. Jag har ju problem med att han är lite känslig (lyxproblem alltså), egentligen är han ju inte tittig alls MEN han känner ju av när jag "tittar" = inte rider med så mycket övertygelse, och då vågar han inte heller. En del hästar skiter ju lite i ryttaren, "jaja du styrde typ på hindret så jag utgår från att du vill hoppa" och bjussar på resan, chester är ju sån. "Släpp, jag kan, nu kör vi!!!" Torres är lite mer... lyhörd för ryttaren. Kniper jag lite i tygeln, fryser till i kroppen och släpper skänkeln, ( =säger bromsa med hela kroppsspråket) varför ska han gå emot min vilja och hoppa ändå? Har jag istället ridit fram bra så han är framme för skänkeln och jag rider beslutsamt mot hindret så hoppar han alltid. Jag vet ju att det är såhär och det gör mig så frustrerad, att jag inte bara kan få min shit together och rida an vettigt på alla hinder!!! ;)
Men så är ju ridning. Svårt som attan och nästan ännu mer teoretisk analys än fysisk ansträngning. Appropå teoretisk analys, jag träffade en elev som ridit någon termin nu i veckan som gick. Just den dagen var det svårt att få trav, men i feedbacken på slutet berättade hen själv vad hen trodde det berodde på, att det var svårt för att hen trodde att hen kanske bromsade för mycket, så hen provade att skänkla mer och hålla mjukare i tygeln, och då funkade det, så det var nog det som var problemet. Hur bra var inte den analysen?! Jag blev superglad att höra det. Att man i tidig ålder, tidigt i sin ryttarkarriär funderar mer över vad man själv gjorde, än varför hästen inte gör som ridläraren säger. Inte en tillstymmelse till att skuldbelägga hästen, utan bara "vad gjorde jag och vad ska jag ändra för att få resultatet jag vill ha". Det tankesättet tar många år för vissa att utveckla, om de någonsin ens gör det. Och hen hade detta redan första året. Jag spår en ljus ryttarkarriär!
Men så är ju ridning. Svårt som attan och nästan ännu mer teoretisk analys än fysisk ansträngning. Appropå teoretisk analys, jag träffade en elev som ridit någon termin nu i veckan som gick. Just den dagen var det svårt att få trav, men i feedbacken på slutet berättade hen själv vad hen trodde det berodde på, att det var svårt för att hen trodde att hen kanske bromsade för mycket, så hen provade att skänkla mer och hålla mjukare i tygeln, och då funkade det, så det var nog det som var problemet. Hur bra var inte den analysen?! Jag blev superglad att höra det. Att man i tidig ålder, tidigt i sin ryttarkarriär funderar mer över vad man själv gjorde, än varför hästen inte gör som ridläraren säger. Inte en tillstymmelse till att skuldbelägga hästen, utan bara "vad gjorde jag och vad ska jag ändra för att få resultatet jag vill ha". Det tankesättet tar många år för vissa att utveckla, om de någonsin ens gör det. Och hen hade detta redan första året. Jag spår en ljus ryttarkarriär!