Två nya skolhästar

och jag funderar återigen på om Gnistra ens klarat D-ponnygränsen... Jag har ju sagt att hon är "nog absolut som störtst 145" sedan hon var fyra, nu jämför jag med ponnyer slutmätta till 140 och tycker att det nog inte är någon skillnad... Haha. Det är en bra storlek i alla fall, funkar både till barn och lite mindre vuxna. Igårkväll gjorde hon sitt första gästspel på lektion i alla fall, rakt in med huvudet före i nya livet. Jag tyckte att hon skötte sig jättebra, gick bra att forma och flytta undan för innerskänkeln i serpentinbågar och var rätt okej med livet i allmänhet. Stod still på medellinjen vid uppsittning och var pigg och framåt under lektionens gång.

Idag ska storasyster ha ridhuspremiär. Steg ett till att bli ridskolehäst... Jag har snabbräknat foderstater och ska åka till stallet strax efter lunch för att hänga fram utrusning och namna upp den. I brist på likadana namnskyltar som ridskolehästarna får de varsin färdiggjord från blåbasen. Blir kanon.
 

Pedagogik i hoppning

Ibland funderar jag på hur pedagogisk jag egentligen är. Efter att ha haft hoppning i fem timmar i söndags satt hoppmantrat väl ingnagt, "trampa ner hälen, neråt framåt, traaampet i stigbygeln!" "Upp med blicken! Se vägen!" "Håll i manen!" "skänkla på, mera trav!"... Så kände jag väl lite, man borde nog förklara VARFÖR allt det här är så viktigt. Det är ju inte bara för att jag ska hålla låda utan det HAR ju ett syfte...

- Trampet i stigbygeln är säkerhetsbältet. Trampar man neråt framåt har man bättre balans och chansen att sitta kvar om hästen snubblar eller stannar på ett hinder

- Blicken, dit man tittar, där hamnar man. Har inte helt knäckt grammatiken i det där men det känns som att jag får fram poängen ändå. Man kan "styra" hästen ganska bra genom att bara fixera blicken på rätt ställe. Tittar vi ner i sanden - ptja, då hamnar vi förr eller senare nere i sanden.

- skänkla på... nä det tror jag ni förstår varför.

Så kortfattat läst mellan raderna... gör som jag säger annars kommer ni ramla av. Pedagogiskt? Hmm... :)

Lite distans

Igårkväll red en kompis från ridprofilen på gymnasiet sin första lektion på fem år. Jag var stolt som en tupp. Så himla duktig! Jättekul att se hur mycket ridning sitter i ryggmärgen, det syntes liksom inte att det varit så långt uppehåll. Innan lektionen var slut red hon hästen fint i balans och på tygeln så en jättefin trav kom fram. Superduktigt!

Själv hade jag en dålig dag med illamående och lite "baksmälla" efter helgen. Det är skitjobbigt att inte kunna gå ifrån vardagliga rutiner utan att bli helt däckad efteråt. Nu har jag ju i alla fall lärt mig lite mönster och visste att dagen skulle vara sämre än vanligt, men ändå. Magkatarr håller jag på att få också verkar det som.

Idag däremot hann jag rida en av hästarna som är påväg in i verksamheten innan lektionerna, höll Fk-grupp själv (är jättenöjd, alla hängde i och jobbade på bra hela lektionen trots att favvisläraren inte var där) hjälpte till att bygga fram och tittade på en grupp som skulle hoppa och red med på sista gruppen. Hoppning på relaterade avstånd stod på schemat och jag tyckte att jag satte galoppen bra. fina språng och is i magen när hindren höjdes upp. För jo, jag tycker fortfarande det ser lite läskigt ut men nu vet jag att det är allvar. Om fyra månader är det ju jag som styr emot 120 inför examinatorer utan att kissa ner mig liksom.

Jag har fått ett kul uppdrag också! Under veckan ska jag åka och hämta en ny lektionsponny som jag tror MYCKET på. Ska bli jättekul!
RSS 2.0