Hjälptygelsförbud?

Läser på hippson att en känd hästsportprofil är all for ett förbud mot inspänningar. Jag är kluven. Jag är såklart helt för målbilden att till slut kunna vara utan hjälptyglar på alla hästar och absolut går "allt" att lösa utan hjälptyglar om man har tillräcklig kunskap. Tyvärr har inte alla hästägare tillräcklig kunskap från början och står inte alltid i stall med fri tillgång på kunniga hästmänniskor som kan hjälpa till, vilket i sig hade varit optimalt ju. Det är lätt att slå sig för bröstet och tycka att "då borde man ju inte ha häst heller!!!" men jag är för en hästsport för alla.

I den bästa av världar har alla ridskolor tillgång till ett bra hästmaterial med välskolade, stabila hästar som en duktig ridlärare kan lita på och fostra många ryttare tillsammans med. Tyvärr ser det inte alltid ut så av en eller annan anledning, ofta har ekonomin ett finger med i spelet och man får spänna på en thiedeman eller halsförlängare (eller något annat) för att kompensera för bristande utbildning. Normaliserar man hjälptygelanvändandet på ridskola sätter man ju även standarden för sina elever när de så småningom köper häst - är det svårt att rida finns alltid hjälp att få med utrustning, sen snurrar spiralen på. Hjälper det inte med första åtgärden finns en uppsjö av ytterligare hjälptyglar och bett att prova. Jag har själv haft en "svår" ponny som nu när jag är vuxen, helt magiskt blivit lugn att rida. Beror det på hjälptyglarna jag red med när jag var yngre eller beror det på att jag utvecklat min ridning och därigenom dels börjat rida med tydligare hjälper som hästen förstår, dels blivit mer ödmjuk i min ridning? Det kan man inte veta säkert men jag har ju mina aningar.
 
Jag vill jobba mot målbilden att det är norm att varje ridlärare regelbundet rider/tömkör alla skolhästar, för att utbilda, utveckla och bibehålla deras utbildning. Att alla skolhästar går på tränsbett, vanligt träns och på sin höjd martingal vid behov. Att alla skolhästar ska vara tillräckligt utbildade för att kunna gå "alla" lektioner och om de inte är det, att det finns en realistisk plan för att få dem tillräckligt utbildade och stabila. Är det norm att ta det lugnt och utbilda med mjuka metoder och enkel utrustning tror jag även privathästar får en mildare resa än när man vill att de ska fungera NU och därför tar till allehanda hjälptyglar och bett för att kunna gå lite fortare fram. Det är mitt mål och trots att det inte ser ut så idag, vill jag göra mitt bästa för att få verkligheten närmare och närmare den målbilden.

Igångsättning

Igår var det äntligen dags, första ridningen efter vilan. Ringde och rådgjorde med vet som ordinerar 10 min skritt första dagen därefter öka på med 5 min om dagen i en vecka, sedan lägga in trav. Känns lite sådär att sadla på för att rida 10 min men hallå, jag fick rida igen. Passade även på att prova mina nya stigbyglar och vet väl inte helt vad jag tycker om dem, det blir inte så mycket testat i skritt direkt. Snart borde stiglädren komma också, så får vi se om det är någon skillnad med såna också.

Annars har jag köpstopp till mig själv, försökte mig på att hitta lite julklappar igår på webshoppars black fridayrea men hittade inte riktigt något som ropade "köp mig". Så jag har kvar en del julklappsshopping. Så himlasvårt att köpa julklappar till folk som inte håller på med hästar? Annars är det ju bara att köpa en riktigt bra sadeltvål eller nåt fett eller ett pannband men tror kanske att sebbe blir lite SÅDÄR glad om han får en bra ryktborste. Hehe.

Torres tidiga julklapp blir omvärmning av dressyrsadeln i början av december. Dressyrsadeln glider ju fram och hamnar i bakvikt och jag tror det är för att den blivit för trång. Helt sjukt egentligen, men så verkar det. Så han får en koll strax innan lucia. Sen är det trim under vintern för att så småningom komma ut och tävla lite 2017 om allt går vägen :)

Mål

Det är större chans att man kommer dit man vill, om man vet vart man ska. Därför är det bra att ibland sätta sig ner och bena ut för sig själv vart man är på väg, egentligen. Mina mål för 2016 har ju både nåtts, samtidigt som de inte har det. Det är en helt annan häst jag sitter på idag jämfört med för ett år sedan, han har vuxit i kostymen så mycket mer. Mitt huvudmål för året var ju att klara yrkesprovet, vilket jag gjorde, men som en flickdröm ni vet, hade jag gärna gjort det på min egen häst. Olika omständigheter och möjligheter gjorde att det inte blev så, men hästen är ju ändå tränad mot uppgiften. Mer jobb och arbete under vintern så ska vi nog klara de mål jag satt upp för mig själv. Jag vill ju tävla på den nivån man testas på yrkesprovet.

Så under 2017 är mitt mål att rida Msv C på godkända procent och att rida fina rundor på 110 för att runt årsskiftet debutera 120. Nog blir det en utmaning alltid men lite driv och hårt slit så går det mesta. Det ska bli jättekul!
RSS 2.0