Revansch

I helgen var det pay and jump på klubben, jag var anmäld på 0.90/1.00 men var ganska velig dagarna innan, jag har inte haft tid eller möjlighet att hoppa sedan jag tävlade senast, så det kändes inte direkt som att vi hade några bra förutsättningar för bra rundor... men efter lite överläggande med mig själv (sluta fega, all rutin är bra rutin) startade jag ändå, men kompromissade med två rundor på 90 cm istället.

Ute på framhoppningen hade jag en busig häst som gärna skuttade till lite här och där, men höll det på en schysst nivå. Däremot hade jag jättesvårt att hitta en bra galopp. normalt brukar jag ha ganska lätt för det, sätta upp en bra galopp och hålla den, men i lördags var det svårt och jag vet inte vad det beror på, och det är väl det som stör mig mest. Vi hade en ganska liten galopp men ändå med framåtsug, som jag plockade bort ju närmre hindret vi kom. resultat: flacka språng och första rivningen hittills.

Väl inne på banan tyckte jag att han bjöd fint på hinder, tog tag i dem och kändes lite "på räls". Däremot hade jag fortfarande svårt med galoppen, jag fick lägga mig i en del och ta halvhalter som inte gick igenom så tidigt som jag önskade. iom det vågade jag inte rida på mer heller, eftersom han inte riktigt lyssnade tillbaka. En tankevurpa.
 
Så, läxan från helgen: rid mer galopp. mot bommar, mellan bockar, variera galoppsprång. Jag tror att jag plockar bort galopp i ridhuset för att jag inte riktigt litar på att underlaget håller och därför rider lite "tomt". Underlaget HÅLLER JU så länge man rider i balans. det är ju när hästen blir flack och lång i sprången man har risk att halka.
 
Igår passade jag på att träna på min läxa. 2 bommar med 24 m mellan. kunde pricka både 6 och 8 språng mellan. Inte fullt så framme i galoppen som jag skulle önska, men en bra bit på väg. Lyckades även nosa på en svag öppna i galoppen i båda varven, kul! Mot slutet av passet kändes han väldigt nöjd och lösgjord, riktigt härlig att sitta på.
 

trim

har haft en så himla lång, stressig och jobbig vecka där jag knappt hunnit rida alls, och de få tillfällen jag lyckats rida har det inte varit på min egen häst utan på någon annan där jag fått svinigt ryggont av 50 min i skritt. kul med en sån klen kropp som inte pallar "nåt". Försökt få läkartid för lite kontroller av diverse ryttarskador jag dragit på mig sedan ridlärarutbildningen och hamnade istället på akuten eftersom vissa av mina symptom stämde in på hjärnblödning iom hjärnskakningen för några veckor sedan. ahapp, liksom. Men det var inget akut fel på mig ändå, så vi fick åka hem lite hyfsat tidigt.
 
Var borta fredag-lördag och lyckades äntligen rida lördag kväll, tyckte att jag red och red och att klockan gick, till slut kände jag att det fick räcka i äkta "jag vill inte pressa min häst så mycket nu när han vilat några dagar, han har ju ändå varit duktig"-anda. När jag hoppade av såg jag att jag ridit i 20 minuter. Inkl framskrittning. Haha. Gött att känna sig nöjd på så kort tid i alla fall! Gårdagens ridpass var fortsättning på kort-passet, en serpentin med volt längs ena långsidan och galoppfattning på andra. Red ett så himla bra pass med en bra plan och bra disciplin på mig själv. Resultat: Fin häst. Som vanligt när man är väl förberedd! Idag tänkte jag fortsätta på samma spår. kul när man känner utveckling dag för dag, det motiverar mig! 
 

Vallfoderstudie

Hippson har publicerat utdrag ur en studie som surprise surprise säger att hästar mår bäst på vallfoder. Såklart, det är ju vad de är byggda för att äta. I studien har två foder med relativt höga värden använts. 10mj/104g smrp vs 8,8MJ/61g smrp per kilo ts. Båda står högt i protein. Räknar vi med min hästs näringsbehov på 91MJ och 546g smrp, ser vi att han skulle klara sig bra på runt 10 kg ts av det "sämre" hösilaget, och få sitt proteinbehov tillgodosett två gånger om ifall han fick 9 kg ts av det "bättre" hösilaget. Inget direkt tillskott behövs, eftersom både energi och protein tillgodoses från grovfodret, endast ev mineraler behöver man tillsätta beroende på hur mineralanalysen ser ut. Såklart.

Men hur ser det ut i verkligheten då? Ofta har man långt mycket lägre proteininnehåll i sitt grovfoder, ibland så lågt som 30g/kg ts. Ett sådant foder behöver min häst äta nästan 20 kg av för att få i sig tillräckliga mängder protein för att klara av att behålla sin muskelmassa. Där kommer nästa problem in. Innehåller fodret 8mj/kg ts får han i sig 160 mj när proteinbehovet tillgodosetts. Det är nästan det dubbla mot hans behov. Jag kommer få en fet häst.

I sådana fall, när man har ett hösilage med värden som inte är helt optimala, behöver vi komplettera med kraftfoder. Det är inte hållbart att låta hästen gå på enormt energiöverskott, eller markant proteinunderskott över en längre tid. Alla har inte möjlighet att köpa in optimalt grovfoder med en kvot på ca 6. En del står i stall där det inte finns utrymme för tjugo hyresgäster att förvara 3 ton hösilage var, andra bor i områden där det knappt går att få tag påhösilage med rätt värden. Man kan inte trolla fram optimala värden med knäna, lika lite som man kan ge hästen oanalyserat foder och samtidigt slå sig för bröstet för att man är så himla bra som låter hästen äta bara grovfoder, för man vet ju inte riktigt vad man stoppar i hästen, man har inte ens ett hum. Det är svårt att ge sin fina vän bästa möjliga förutsättningar att må bra och utvecklas av träningen, om man inte vet vad hästen har brist av, eller om den får i sig ens hälften av det protein den behöver.
 
Min poäng är, att de i studien inte använt sig av foder med lågt proteinvärde i förhållande till energivärde, sådant foder som man ofta träffar på ute i stallarna. Sånt foder de flesta av oss fodrar med. Det blir missvisande med en sån här studie, när man inte använt ett foder (ens som referensgrupp) som liknar det foder många av oss fodrar med. Vår brunte klarar sig säkert jättebra på ett 8,8mj/61g smrp-foder men får proteinbrist och mår dåligt av "bara" det foder vi normalt fodrar med. Hänger ni med?
 
Foder är ett jättesvårt ämne, det är väldigt komplext och har nästan oändligt många parametrar att ta hänsyn till, men samtidigt är det ju så himla viktigt. Våra hästar är inte längre stäppdjur som strövar över enorma marker varje dag, med möjlighet att smaska i sig allt den behöver, utan de är helt beroende av vår kunskap som djurhållare. Självklart ska man alltid försöka hålla dem så naturligt som möjligt,tillgodose deras naturliga behov av både rörelse, social samvaro, tuggtid och näring så långt det är möjligt, men ibland glömmer vi att vi inte håller dem naturligt. lägga in 8 kg konserverat gräs i en klump klockan 20 blir aldrig lika naturligt som att hålla sig i rörelse i 18 h och beta i farten. Att hela vintermaten kommer ifrån samma odlade mark på 10 ha är inte heller naturligt för en häst som betar över så stora områden som vår vän hästen är skapt för. Vi får helt enkelt jobba på för att hålla dem så naturligt det går på våra onaturliga villkor. Så länge vi jobbar för att lära oss mer för att kunna göra det bättre för våra vänner, och alltid alltid gör vårt bästa. 
RSS 2.0