Heldagsregn

alltså ööööööööööööö vad jag inte är sugen på regn? Synd att man inte har sådär 5 miljoner över till ett lyxridhus. Men drömma kan man, har faktiskt ganska bra kläm på hur jag vill bo i framtiden. alltifrån ridhusets mått och smarta lösningar, underlag till stallet och ah, såklart, bostadshuset... :)


Nä men som sagt, drömma kan man, idag bjuder livet på lite mindre glammighet... ska städa badrummet, slänga in lite ridkläder i tvättmaskinen och smörja upp några träns. Börjar dra ihop sig mot en sadelkammarrensning, vet inte om någon som har 7 hästar i familjen varav 1 i strl ponny verkligen behöver 6 ponnyträns? Haha, men det blir så med åren antar jag. Nä, dags att göra nåt :)

yesterday

Igår red jag ut igen, men red till en grusgrop för att få jobba lite på volt. Red övergångar och tänkte mycket på att hålla kvar i yttertygeln främst, brukar fungera bra på de flesta hästar men just på chester lättar jag av enormt -> hela hästen faller isär och får påskjut istälelt för bärkraft. Men iaf. jobbade där i runt 15 minuter, båda varven, hittade ett bra läge med en tygellängd där jag fick handen frmaför kroppen, hästen framme för skänkel och ett fint stöd i handen. Toppenpass! Travade vidare på en rak grusväg, red skänkelvikningar och travade sedan av och skrittade hem. Kul att han känns så positiv och fräsch nu :) 

Gnistra

Igår red vi ut en sväng igen, det gick faktiskt toppenbra och vi kom iväg direkt utan särskilt mycket trassel. Jag tror hon stannade till kanske 3 gånger första biten, men backade aldrig eller försökte vända, utan mer frågade om hon måste och när jag sa ja, så traskade hon glatt vidare. Tror att det till viss del berodde på att jag hade sporrar på igår, men mer om det sen. Däremot kom vi till den där hemska snön igen. och där var det ju dunderstopp. Försökte vänta ut henne eftersom det gick så bra senast, men efter att ha gåt fram och tillbaka, vänt, stannat, gnagt på snön men ändå inte velat gå förbi hoppade jag av, ledde större delen av vägen över, stannade henne i slutet av snön och hoppade upp där. Gick superbra och vi red bara en kort sväng efter det och tränade på ett par galoppfattningar. Denna gång kom högergaloppen väldigt lätt, ibland råkar det ju bli vänster så jag får göra ny fattning, men igår fick jag fina fattningar i rätt galopp. På vägen hem red jag 3 varv över ett par stockar/pinnar vi har på en av åkrarna, och Gnistra hängde på och blev ganska pigg. Inte skena-benen-av-sig-pigg som Chester blev förr, utan mer GUDARS VAD KUL. Väl hemma hoppade vi 4 språng över ett räcke, 2ggr på 60 och 2 ggr på 70. Hon börjar haja grejen med "banhoppning" nu och får med sig benen även när hindren blir lite högre än 50. Kul och lovande för framtiden, tycker jag :)

Sporrarna då. Normalt vill jag rida med ganska "clean" utrustning, och jag tycker att unghästar ska ridas så. Detta utifrån min egen magkänsla och de väldigt få hästar jag ridit in, men såhär tänker jag. Dels får man inte tävla ungponnyer på vilka bett som helst = lika bra att utbilda på ett bett man får tävla på. Dels tänker jag att det Gnistra inte kan, är sådant jag inte lärt henne. De "problem" vi stöter på är sådana jag inte utbildat skickligt nog för att undvika, vare sig det är att hon inte tar förhållande hjälper eller skänkeln. Hon är så ung och grön och jag är den enda som gjort utbildning = hennes flaws beror på mig. Så tänker jag utifrån min magkänsla och henne, men jag har inte utbildat 100 hästar till msv så jag vet liksom inte, det finns säkert många hästar som fungerar annorlunda och bättre med andra metoder och utrustning än den jag använder men för MIG är det viktigt att kunna stå för sättet jag rider på och lägga skulden där den hör hemma -> hos människan. Jag tycker man får bättre känsla för djuret om man tänker att resultatet beror på ryttaren hellre än på hästen.
 
Nu blev det lite långt, men i alla fall. Därför, vill jag hålla utrustningen så mild som möjligt. snällt bett, inga sporrar. Förstår hästen inte vad skänkeln betyder (pga för tidigt i utbildningen) förstår den inte bättre för att man har piggar på fötterna liksom. Om jag mot förmodan använder skarpare utrustning är det med en plan, för att förstärka en period,sedan betsla ner/ta av sporrarna. Jag vill inte använda tex sporrar som vardagsutrustning, för vad gör jag sen om hästen slutar ta sporr-skänkeln? Likadant att rida på skarpt bett som vardagsbett, vilken skördetröska sätter jag i munnen när det bettet slutar "fungera"?

Nä, jag tror man klarar sig bra med basicutrustning och en bra tränare. Och ödmjukhet inför hästen och ens egna kunnande. Men som sagt, jag är ingen expert på något plan och det vill jag inte utge mig för att vara heller förrän jag skaffat mig några fler decenniers ridtimmar i bagaget, om ens då :)
 
RSS 2.0