Att leva tätt inpå andra (häst)människor

Hej på er! Inatt tänkte jag lite på det här med att dela stall med många andra, hur många viljor, filosofier, rutiner och kärlekar till hästar som får plats under samma tak egentligen. Alla gör ju på sitt sätt, det sätt man själv tror är bäst. Såklart, varför skulle man annars göra så, liksom. Men står man i ett stall med fler människor är det snudd på garanterat att flera rutiner trängs under samma tak. Vissa tror inte att ditt sätt är det bästa. Och det är där jag upplever att irritation och osämja föds, när det inte längre går att låta andra hållas på sitt sätt, det kliar i kritiktarmen och man måååååste delge folk sin åsikt.
 
Men visst är det fantastiskt när det fungerar, att ha dussintals hästmänniskor tätt inpå varandra utan att det uppstår bråk? När man låter andra hållas, kanske med ett frågetecken i huvudet men det är ju ändå aldrig någon annans grej att lägga sig i, så länge det inte blir skadligt för hästen. Ibland har man kanske inte rätt heller, och då är det ju jättekonstigt att komma och lägga sig i och predika gamla kasserade teorier som det enda rätta.

Det finns bra och dåliga sätt att sprida sina synpunkter på, tänkte ge 2 tips som gör det hela lite lättare kanske, att avgöra när det är rätt elelr inte att ge synpunkter på småsaker.

Har någon rådfrågat dig? Rätt tillfälle att sprida synpunkter på
Är du inte tillfrågad utan bara irriterad? Fel tillfälle. 

Hoppas de enkla referenspunkterna kan komma till nytta ute i stallarna :)

Träning och resultat

I fredags var det träning för mig med nya instruktören, 30 minuter. Gillade henne direkt, faktiskt. Vi började med att prata om den unga hästen, att det är schysst och bra att åka och kolla upp dem som "tonåringar" för att få lite status på munhålan och kroppen, speciellt eftersom min är så pass oliksidig som hon ändå är. Planen är nu att träna med hjälp av de verktyg jag fått och sedan boka tid med equiterapeut om nån månad eller två.

Träningen då. Det vi behöver hjälp med är hennes oliksidighet. hjälp vad jag fick kämpa första delen av träningen! Men det gick bättre och bättre, den här instruktören var väldigt mån om att jag skulle rida i ett tempo jag kunde påverka hästen i, om det blir fel, om hästen rinner ifrån mig, göra halt ochbörja om. Gillade även att hon visade handgripligen att din hand ska vara här, såhär mycket ska du ha i handen, här ska din skänkel vara, såhär mycket osv. Gjorde det lätt att förstå!

Resultatet av träningen då? Gnistra hade gått 3 dagar i rad (livstidspremiär) så hon fick vila lördagen, red söndag kväll och då hade hon nästan bytt svag sida. Var jättemycket enklare att följa fyrkanten och inte falla in på volterna, så efter cirka 15-20 minuter inkl uppvärmning var jag nöjd. Det ska vara kul och lätt att göra som matte vill i början :) Dessutom frustar hon mer nu när man rider, jättehärligt.


Hittills gillar jag den här instruktören väldigt mycket, så vi fortsätter. Nu på torsdag är det dags igen, lite skräckblandad förtjusning för undrar vad för svåra grejer vi får göra den gången om vi sätter läxan från förra träningen? Jag har fortfarande träningsvärk!
 

Luck likes to hang out with those who practice the most

Nä hörrni, nu måste vi snacka lite om tur respektive otur och vad som är hästens respektive ryttarens ansvar. Ibland på tävlingar hör man teamet runt en ryttare typ "OTUR att de kom så nära fyran!" och visst, ibland är det otur, men ser jag till mig själv är det mest orutin som gör att jag kommer fel på hinder. Jag rider på lite mer fram och inser när jag är 2 språng ifrån att jäklar vad fel det blev. Och så river vi och enda oturen i det var att jag tog fel beslut och/eller inte hade en häst som räddade mig ur omöjliga situationer.
 
Utan att dra iväg för långt i ordbajsandet här nu så kommer ett fredagstips: Använd vintern till att träna. Hoppa inte över pass för att du är trött eller det regnar, för rutinen kommer inte gratis. Nogrannheten man lägger i ridningen under vintern kommer speglas i resultaten nästa säsong. Varje hörnpassering eller att rida mellan 2 bommar på olika antal språng, allt räknas. Förbereder man sig upp över öronen hemma, kommer turen förhoppningsvis hänga med på tävling också, och då kommer de fina rundorna och rosetterna med hem :) 
RSS 2.0