Ankarben

En kort kompis har nyligen åkt av sin häst, vilket fick mig att fundera... var har vi ryttare balansen? Är en långbent ryttare mindre benägen att åka av, än en kortbent? Fungerar benen som ankare? Jag tänker, jag har ju sedan jag var sådär fjorton, haft enormt långa ben för min längd. Det är liksom ett par kilo kropp som sitter i varje ben, som ett ankare långt ner? Sedan jag var fjorton har jag inte heller åkt av, vilket jag gjorde relativt ofta innan. Beror det på de långa ankarbenen, eller på att jag började växa i kroppen och få litekroppskontroll igen då? Red ju ganska mycket små hyssponnyer när jag var 10-14, så kanske helt enkelt var att jag tränade upp balansen? (har ni ridit en b-ponny "utan" hals som har som nöje att galoppera fort fram till hindret, sen dra ner huvudet och skutta åt sidan? Det var min standardponny från det att jag var 12 till 14, kanske har honom att tacka för balansen även om livet hängde på en skör tråd de där hoppträningarna)

Nä men jag väljer nog att tro på att jag har långa ankarben. Har inte så mycket kropp som sticker upp ovanför hästens rygg dvs om hästen byter riktning är det inte så mycket av mig som vill fortsätta i första riktningen, och om överkroppen skulle vilja fortsätta, kan jag ju alltid kroka ihop fötterna under magen på hästen. Då sitter man stadigt.;)

Update

Klinikbesöket i onsdags gick bra, vi hittade hältan och det VAR en hälta, dvs, att jag känt att något känts off ett tag berodde på nåt. Nu ska hästen hållas smärtfri så ska vi på återbesök om tre veckor och hoppas på ett bra besked då. Håll tummarna! MEN. Jag har SÅN ridabstinens just nu. Helt galet! Så har någon en häst de vill ha motionsriden/skrittad i skogen/bara riden av nån annan ryttare, hör av er! 

Alltså...

Igår red jag världens jävla bästa killerpass ute i skogen. Hade jättefin känsla, hästen var så himla positiv och framåt, och liksom SUGEN på att jobba, eller vad säger ni om byten i vartannat, arbetsgalopp åt det mer samlade hållet och allmänt avspänd trav med massor frust och jättetrevlig rund djup form? Ågu alltså. Den känslan var helt fantastisk, HURRA min häst är fräsch och HURRA jag har hittat en betsling som fungerar super.

Sen travar jag av i paddocken och känner att näe, det här är ju ingen ren trav. Så nu sitter jag och väntar på att kliniken ska öppna, så jag kan ringa och boka tid. Mystiska hältor ska man ta på allvar och nu var det ju nåt för ett par veckor sedan, antagligen är det samma grej som inte är helt bra än, eller något annat typ avlastningsskada. Just nu är jag lycklig över att jag fick så himla härlig känsla igår, samtidigt som det känns skit att hästen har ont. Men jag försöker se det positivt, det är lättare att hitta orsaken om det är tydligt och inte bara en diffus känsla av att "nåt är fel". Håll tummarna för oss nu, så lille ponnyhästen kan få bli hel snart igen! :(
 
RSS 2.0