Dressyrträning

Hej hörrni! Igår bjöd förmiddagen på dressyrträning följt av hoppteori, saker att tänka på vid banbygge och sista delen av basutbildningen för ridsportens ledare. En riktig heldag, satte mig i bilen 07.00 hemifrån och 19.00 på vreta... Emilie var med och fotade oss under träningen, kul med bilder! Lite mindre kul är väl min outfit, jag blev ju tyvärr översprungen i tisdags med sträckningar i hela kroppen som följd = har haft spänningshuvudvärk sedan dess och mår skitilla om jag anstränger mig och blir kall, så tjocktröja och jacka på. Och så solglajjer på det, det är ju ändå slutet av juni, tänk om solen skulle titta fram... ;)
 
 
 
 
 

Oplanerad vila

Idag fick min häst bara gå en halvtimme, egentligen stod hoppträning på schemat idag men jag kände dels har det blivit mycket hoppning för honom, dels kunde jag knappt rida mer än 20 min i dressyrsadel på morgonen pga kroppen sedan igår. Bultande kniv-känsla i fotleden och molvärk i rygg och nacke tills det svartnade för ögonen emellanåt kändes inte riktigt värt att uppleva igen under en hoppning med än mer belastning i fotleden, så jag tog det säkra före det osäkra och åkte och kollade upp min kropp. Som jag trodde är det mest muskulärt, superänglavakt verkligen, och foten såg fin ut på röntgen = läkarens ordination är att försöka hänga med så gott det går medan man samtidigt tar hand om sig. Jag känner mig bättre just nu och förhoppningsvis kommer det ha gått över näst intill helt innan skolan börjar igen för mig på måndag. Jag går bara imorgon också, en dressyrträning, hoppridlära och sista delen av basutbildningen, så det ska nog bli lite lagom.

Jag fick i alla fall rapport om min häst från mentorn, vi hade bytt hästar med varandra iom att vi har undervisningsmetodik = vi får träna oss på att hålla lektioner medan våra klasskompisar och elever sitter på nya hästar för att utveckla sin egen ridning. Min häst hade skött sig bra utöver något skutt, och det kändes ju bra. Själv red jag på en väldigt välriden häst som kändes enorm jämfört med min lilla räka, men riktigt supertrevlig. Life goals att utveckla min häst till att bli så, musklad, stark och lydig.

och här ligger jag och har haft änglavakt idag

ni som hängt med ett tag vet ju ganska precis vad jag tycker om hästar som inte tar hänsyn till att de har en människa i hagen. Idag råkade vi ut för en mindre olycka som hade kunnat sluta precis hur illa som helst, jag skulle släppa ut min i hagen då han blir attackerad av en av hagkompisarna, jag står med grinden i ena handen och hästen i andra, öppen grind. hästen far över mig, välter mig och trampar på  mig men flyr som tur är in i hagen = jag slipper få hela flocken över mig och klarade mig därmed rätt bra, med blotta förskräckelsen och ett rejält svullet ben efter trampet.

Varje gång jag råkar ut för en olycka där jag gör mig illa med hästar känner jag mig så himla tacksam över hur bra kropp man har egentligen. Mitt ben höll för en tramp av en 500 kg häst. det borde ju nästan ha gått av. De gånger jag gått omkull har jag kommit väldigt lindrigt undan ändå. Fasen vad bra kroppen är, som tål så mycket!
 
mörbultad som ett as var det dags för terränghoppning. Återigen, ni som hängt med, ni känner till min rida-på-gräs-ångest. Men hängde med ändå, planen var att hoppa så mycket min kropp orkade. Vad tror ni min fina hoppstammade häst tyckte om konceptet "hoppa hage-inredning utomhus"? USCH FY BLÄ DET LIGGER NÅT PÅ MARKEN, SÅNA KAN MAN JU INTE GÅ ÖVER... om en liten stock på marken. Lite för primitivt för hans smak, saknade ju säkert både fibersand och färgade bommar, sen vet jag inte om han någonsin gjort nåt sånt här förut... Till sist kom han över alla hinder i alla fall, och sista hindret behövde vi bara ett försök till men då hade jag korrigerat min sits, tillbaka till  livräddningsridningen jag hade på b-ponnyridningen så gick allt bra och han kändes så himla glad och stolt över sig själv. :) Ser fram emot nästa gång faktiskt, fortfarande med lite skräckblandad förtjusning.
 
Nu är det sovdags för mig, så kanske jag märker imorgon om jag mår dåligt för jag håller på att bli sjuk, eller om det är för att jag slagit i mig. Tänkte hoppas på sjukdom denna gång, faktiskt! Sånt brukar vara trevligare att genomlida än hjärnskakningar. Vi hörs, hörrni!
RSS 2.0