ååååh

Shoppade loss på hms webshop, hittade världens finast jeans och SJÄLVKLART hade de hunnit ta slut innan jag kom till kassan. ÅH. Surt. Idag måste jag till banken och fixa mitt kort (säger jag "jag vill ha ett nytt visa, som funkar PRECIS som mitt gamla, då menar jag ju inte att jag vill ha ett mastercard man inte kan köpa grejerpå internet med), en sväng till en brevlåda och utöver det tänkte jag slå slag i saken och gå en powerwalk. Är så himla taggad på milen,men kommer väl typ DÖ om jag gör det. Haha, ramla ihop efter 6 km och ringa efter någon som kan komma och hämta. Det skulle vara något att blogga om.

Att välja gymnasium

Nu börjar det bli dags för er i nian att välja gymnasium va? Jag minns precis hur stressade jag och mina kompisar var över det. Eller ja, jag var lite mer "jaja tar d som d kommer" medan vissa av mina vänner satt med sina föräldrar och skrev JÄTTESTORA plus/minuslistor, ochgick på hurmycket öppet hus som helst. Jag hade redan bestämt mig att jag inte orkade pendla, så jag valde gymnasieskolan i min hemkommun. Valde teknik med ridprofil. Var en kul linje men jag klarade inte av det hårda klimat som rådde. Jag upplevde även att jag inte blev tagen på allvar för att jag var tjej, vilket var jävligt jobbigt. Med facit i hand borde jag bytt till något annat redan första veckan. Oavsett vad, hade det varit bättre. Men jag är väldigt envis av mig och gav inte upp, utan skulle absolut gå den där linjen oavsett vad. Det gjorde mig sjuk, jag blev utskriven från skolan mot min vilja och bytte till en annan skola i ett annat län.
 
Där gick jag sam/ek i en ny klass som var året yngre än jag, och det kan jag väl säga direkt. I nian trodde jag och mina tjejkompisar att man var "misslyckad" om man gick om ett år. Inget kan vara mer fel. På min första skola gick JÄTTEMÅNGA om ett år. De kände väl att de hamnat fel eller så. Det är inte tabu eller fel alls. Det ska vara kul att gå i skolan. Är det inte det, försök byta. Det går ALLTID att byta, åtminstone för oss som bor "på landet" där det inte är så stort tryck på skolorna. Egentligen skulle jag bytt till en skola i Linköping, då det är i mitt "skolupptagningsområde" typ, men med ett personligt brev så gick det hur bra som helst att byta till Västervik. Jag var ju även på g att byta till Jensen i sthlm efter ytterligare ett år, då jag fått jobb som skådespelare i en produktion som skulle sträcka sig över ett år. Även det var möjligt. Hade allt klart, med papper och antagning, så ja. Allt är möjligt.
 
Distans då? Det var även ett alternativ för mig att studera på KORR. Dock blev jag så starkt avrådd av skolledningen och syv på min första skola (såklart, de ville ju hellre att jag skulle gå på deras skola så det blev lite billigare för dem) att jag aldrig sökte. Det ångrar jag nu idag, när jag pluggar på distans och märker HUR OTROLIGT BRA det passar mig. Det viktigaste vad gäller distans är självklart att du är motiverad och kan "ta dig i kragen" och göra uppgifter utan att en lärare står och skäller på dig. Handen på hjärtat, det är väldigt mycket "dötid" i vanliga skolor, i alla fall har jag upplevt det så. Man sitter mest av tiden och får efter ett år betyg i en hundrapoängskurs, utan att känna att man egentligen gjort nåt. Nu när jag läser på distans tar en hundrapoängskurs fem veckor. jag får en lista med vad som ska göras varje dag och minst en större inlämning i veckan, vilket gör det LÄTT att göra det man ska, och sedan ha tid över till annat. Studier på heltid för mig nu tar ett par timmar aktivt studerande om dagen, jämfört med 8.30-16.00 i en skolbyggnad. En annan sak som är viktig om du ska studera på distans är att du har ett brett kontaktnät utanför skolan. Går du i en fysisk skola lär du känna folk i skolan och kan umgås med kompisar i skolan också, går du i en virtuell skola där du har tv-soffan hemma som skolbänk umgås du ju inte med NÅGON genom skolan. Därförär det jätteviktigt att umgås med mer människor på eftermiddagarna och så. Människor mår inte bra av att isolera sig.
 
Viktigast när du väljer gymnasieutbildning är att du väljer något som intresserar dig. Du ska orka med det här i tre år. Är du estetiskt lagd helt utan räknehuvud spelar det ingen roll hur gärna dina föräldrar vill att du går natur, det KOMMER bli onödigt tufft. Gillar du däremot matte och logik kanske det är dumt att läsa typ samhällslinjerna, jag menar, språk, juridik och sånt är inte alltid särskilt logiskt. Kolla vilka kurser som ingår i utbildningarna, tänk igenom om det är något som kan intressera dig och välj utefter det. Sen är det alltid bra att hålla koll på vad du kan utbilda dig till efter de olika linjerna. Med motivation kommer du långt. Och väljer du fel är det inte hela världen, som jag tidigare nämnt, det går ALLTID att byta. Kan jag byta till både ett annat program och en skola närliggande län och en populär skola i stockholm kan du också. :) och om det är jobbigt att pendla? både ja och nej, jag tyckte det var asskönt att bara gå upp coh klä på mig, göra en latte och gå till tåget, sova en timme och sedan äta frukost i skolan innan jag började. Klart det är tidskrävande att pendla men det är HELT KLART värt det om du pendlar till en skola och utbildning du VILL gå.
 

Vad behöver man?

Det här med kläder. Jag har typ tre överfulla garderober och mer på ingång och känner ändå att jag inte har bra kläder, medan min bf äger typ 3 jeans 5 tshirts och tre luvtröjor och det är liksom bra så. Herregu säger jag bara. vilken ögonöppnare det var för mig att folk faktiskt KLARAR SIG på så lite kläder. Och alla kläder jag har,vad har jag dem till???? Nä så i oktober/november nu ska jag rensa ordentligt här. Allt som är för litet/obekvämt/inte nån direkt favorit ska UT. Finns så himla många människor som kan behöva dem bättre än jag. Har en second hand typ 300 m ifrån huset, och en myrornacontainer 100 m från balkongen så det är ju bara ASLÖJLIGT att jag har så mycket kläder som jag inte använder.

Jag tänker också på alla de där plaggen man känner att man saknar. Med tre sprängfyllda garderober känns det kanske inte riktigt ok att köpa hem mer. Men om jag lyckas banta bort minst hälften, kanske mer, så får jag ju bättre överblick över vad jag har, vad som saknas och vad jag faktiskt med gott samvete kan köpa nytt. I dagsläget är det typ "jag behöver svarta jeans! Hade jag inte sådana en gång i tiden? Var har dom tagit vägen? Bäst jag köper nya!" Och det är ju rent löjligt oekonomiskt. Min storröjning kommer säkert sluta med "aha! dom här ja! oj, tre likadana? hur hände det här?!" Kommer återupptäcka så mycket. hoppas jag på. det är vad som motiverar mig i alla fall. Sen ska min stora garderob flytta ut till stallet. kommer ha SÅ mycket mer nytta av den där än här. Har värsta iden på inbyggd sadelhängare också. såjävla skönt det ska bli! Ser verkligen fram emot det här, men först: DYSTOPIESSÄ. låter kul va? ;)
RSS 2.0