fem saker ni kanske inte visste om mig

1. Jag har blivit jättemorgontrött. Eller trött rent allmänt, brukar gå och lägga mig 22 och så ringer klockan vid sju. Brukar sluta med att jag ligger kvar och sover medan S går ner och duschar, sen när han duschat klart får han väcka mig. När jag kommer hem till mig lägger jag mig och sover ett par timmar till. Vet verklgien inte varför det blivit så, kanske är att det är så mörkt nu?

2. Jag tycker det är jättekul att lära ut. Älskar att jobba med barn, typ nybörjargrupper/provapågrupper just för att det går så "snabbt". Att se dem gå från att vara lite hästrädda till att älska att trava är jättehärligt och jag älskar att se hur stolta dom blir över sig själva, inifrån och ut.
 
3. De flesta verkar ha fördomar och förutfattade meningar om hur jag ska vara och bete mig, och det har lett till att jag har ganska svårt för att "släppa in" folk. Blir typ både glad och irriterad varje gång nån typ "jag trodde du skulle vara jättekonstig/otrevlig/någonting, men du är ju ascool att va med!" ba....... heh tack... Utgår typ alltid ifrån att folk inte ska gilla mig, och det är väl lite av en dålig vana jag skaffat mig pga detta.
 
4. Jag hade min alkoholdebut ganska sent, speciellt med dagens mått mätt. Festade nykter i ett par år, sedan började jag dricka lite som artonåring. Jag drack inte som minderårig och tycker väl inte andra ska göra det heller. Visst kan man vara på fester när man är ung, men jag stödjer inte minderårigas alkoholintag. Alls. Respekterar att vissa vill dricka tidigare men skulle aldrig hetsa eller peppa en minderårig till att dricka och aldrig någonsin köpa ut.
 
5. Mitt första jobb var som ridlärarvikarie på ridskolan. Älskade det inifrån och ut och tyckte det var jättekul när både elever och föräldrar berömde ens insats. Just nu lutar det åt att det är vad jag ska utbilda mig till och jobba med i framtiden, antingen ridinstruktör eller butikssäljare.
 
 
 

hästfoder + lilla foderskolan

Vad äter min häst idag och varför?

Han äter åtta kilo analyserat hösilage. Det täcker hans energibehov men saknar tyvärr nästan mer än 100g smältbart råprotein, så därför får han nu ca ett halvkilo krafft muskel om dagen. han får även ca 0.25 kg av tobbe larssons hippo top müsli, en dos fiberplex och magnesiumtillskott, som även innehåller ganska mycket fosfor för att få upp balansen.

Det här är foder som jag tycker han håller bra hull på. Jag märker skillnad på hullet på honom när han får allt han behöver (såklart!) och han känns lagom och harmonisk i huvudet, är behaglig att både hantera och rida. Det måste väl ändå vara det viktigaste? Att hästen får tillräckligt foder för det arbete den utför, och tillräckligt med näring för att bygga muskler istället för att bryta ner dem.

Rekommendationer säger att hästen ska äta 1 kg torrsubstans/100kg kroppsvikt och dag. Det innebär alltså att en ponny som väger 400 kg ska äta 4 kg torrsubstans per dag, och här blir det lite småknepigt. Inte ens hö innehåller 100kg torrsubstans, utan oftast ca 80% eller mer. Det innebär att en häst på 400 kg måste äta minst 5 kg hö/dag för att fungera. Hösilage har ännu mindre torrsubstans (torrhet), ofta mellan 60-80% ts. Därför är det bra att räkna 1,5 kg hösilage/100kg häst. en ponny på 400 kg ska alltså minst äta 6 kg hösilage per dag, men det gör inget om man pillar in mer.

Går hästar på lösdrift kan man ofta ha fri tillgång på grovfoder. de rör sig och gör av med energi, och har annat att göra än att bara stå och hetsäta 24 timmar per dygn. Om jag skulle låta NÅGON av de sju hästar som finns i familjen stå på box 18 timmar/dygn med fri tillgång på ett normalt hösilage (eller ja, hösilaget jag har tillgång till med den boxplatsen) skulle alla hästar bli smällfeta, för sådan aptit har dom, och så pass normalfödda är de. Ett tag stod min ponny på box och åt 17 kg hösilage om dagen, och tappade ändå hull. Där får man backa lite, tycker jag. Antagligen hade han då en störning i mag/tarmsystemet, kanske var miljön för stressig för honom, oavsett vad kände jag att en ponny inte ska ha närmare 20 kilo som "underhållsbehov" och vi var tvugna att byta miljö för honom för att få honom börja öka i vikt igen. Han var den enda i stallet som hade de här problemen.
 
Året efter stod han installad på annan anläggning, där han åt nio kilo om dagen, och höll lagom hull, la nästan på sig. I år äter han åtta kilo. Jag är absolut för att låta hästarna få sitt tuggbehov tillfredsställt, men jag personligen vill inte ge min häst dubbelt så mycket energi som han behöver, för att han ska få tugga tillräckligt. Då kompletterar jag med halm. Just i sverige ses halm ofta som strö, men på många andra ställen i världen används det ofta för att "dryga ut" grovfodergivan så hästarna får tugga så mycket de behöver. Det är ju ett frigående stäppdjur vi ställt in i spånade smårum, ganska långt ifrån deras naturliga behov. Alla hästar är olika och svarar olika bra på "modern" hästhantering, vilket man får ha i åtanke. Hur hästen används är också en viktig faktor, hopphästarna på internationell elitnivå min kompis groomar åt behöver självklart mer energi än min hobbyponny som motionsrids 40-60 minuter om dagen, och en shetlandsponny och ett fullblod behöver olika mycket mat. Två ponnyer som på papper är "likadana" och rids "Likadant" kan också behöva väldigt olika mat. När man knåpar ihop foderstater får man i första hand kolla på minimumbehoven för hästen och dess motion, se till att de är täckta, och sedan se hur hästen svarar på det. Kanske behöver man fodra ännu mer? Det viktigaste är att hitta en balans som hästen mår bra av, och är man osäker, ta hjälp! En häst som man matar rätt är mer nöjd och kan prestera bättre än en felmatad, precis som du och jag. vi presterar bättre på bra mat än på snabbmat, läsk och kakor. Men det blir ett senare inlägg, haha. Hoppas ni har det bra såhär dagen före jul? :)

Regler för tillverkarmärkning

Alltså jag fattar inte ritkigt. Har alla ni som tagit grönt kort helt missat att reglerna för begränsad storlek på tillvärkarmärkning faktiskt funnits i typ tio år, men att ni skitit i dem och att de "nya reglerna" för 2014 är bra mycket snällare än förut? Läs på om tillåten utrustning och utifrån det, täck loggan, skrota kläderna eller tävla på som vanligt med risk för ja, vad man nu kan få för straff. Tillsägelse, nån bot? Jag vet inte. Men att vara arg på förbundet för att man själv inte läst på och haft koll på tr känns lite småtråkigt tycker jag.

Ridningen har blivit väldigt märkesfixerad ohc det blir väldigt tydligt när sådana här "nya regler" dyker upp. Kan vi inte i första hand fokusera på kärleken till hästarna och sporten, och i andra hand på utrustningen omkring? Vi vet redan att ingen blir bättre ellersämre som ryttare beroende på vilket märke kavajen eller byxorna har, men ändå är det så pass viktigt för oss? Känns det inte lite bakvänt?
RSS 2.0