Träning och resultat

I fredags var det träning för mig med nya instruktören, 30 minuter. Gillade henne direkt, faktiskt. Vi började med att prata om den unga hästen, att det är schysst och bra att åka och kolla upp dem som "tonåringar" för att få lite status på munhålan och kroppen, speciellt eftersom min är så pass oliksidig som hon ändå är. Planen är nu att träna med hjälp av de verktyg jag fått och sedan boka tid med equiterapeut om nån månad eller två.

Träningen då. Det vi behöver hjälp med är hennes oliksidighet. hjälp vad jag fick kämpa första delen av träningen! Men det gick bättre och bättre, den här instruktören var väldigt mån om att jag skulle rida i ett tempo jag kunde påverka hästen i, om det blir fel, om hästen rinner ifrån mig, göra halt ochbörja om. Gillade även att hon visade handgripligen att din hand ska vara här, såhär mycket ska du ha i handen, här ska din skänkel vara, såhär mycket osv. Gjorde det lätt att förstå!

Resultatet av träningen då? Gnistra hade gått 3 dagar i rad (livstidspremiär) så hon fick vila lördagen, red söndag kväll och då hade hon nästan bytt svag sida. Var jättemycket enklare att följa fyrkanten och inte falla in på volterna, så efter cirka 15-20 minuter inkl uppvärmning var jag nöjd. Det ska vara kul och lätt att göra som matte vill i början :) Dessutom frustar hon mer nu när man rider, jättehärligt.


Hittills gillar jag den här instruktören väldigt mycket, så vi fortsätter. Nu på torsdag är det dags igen, lite skräckblandad förtjusning för undrar vad för svåra grejer vi får göra den gången om vi sätter läxan från förra träningen? Jag har fortfarande träningsvärk!
 

Hur mockar man spånbädd?

Det är en fråga jag ställt mig både en och två gånger... som liten ridskoleunge blev man ju tillsagd att aldrig någonsin röra runt i bädden för bädden var bädd och bara bajs överst skulle tas bort. Sedan började jag låta min egen stå på bädd, rörde aldrig bädden utan mockade bara ut bajs + la in mer spån då ytan kändes blöt och äcklig. Resultat? 30 cm kiss-spån-bädd, ett trappsteg för hästen att gå upp till boxen på och markant lägre takhöjd ;)

Så, nästa steg var att börja mocka ur allt kiss dagligen också, och försöka hålla spånbädden torr. Det här hade säkert funkat för mig om jag hade strött med klumpe kattsand, men varje gång jag försöker mocka ut fräscht kiss spiller jag kisspån och det fräscha spånet blandas med smutsigt och till slut blir allt äckligt. Jag sliter mitt hår, HUR GÖR MAN EGENTLIGEN???

Nu som först har jag testat mig fram länge nog för att hitta en metod som fungerar. Spånbädden är alltid torr och smutsas inte i onödan. Lättmockat! Varje dag tar jag bara bort bajset, sedan har jag en dag varje vecka som är storrengöringsdag. Allt rent torrt spån (dvs allt som inte ligger i en kisskaka i botten) skyffflas mot hörnen, kisskakan mockas ut, gamla spånet sprids ut igen och sen kör man in nytt spån. Chester drar 2-3 kärror/vecka och Gnistra 1-2. Det torra spånet stays torrt och rent, hästarna har alltid torrt att sova på och framför allt - det luktar aldrig urin i boxarna. Toppen! Dessutom står man inte där i maj med tre ton bädd att städa ur - man gör ju det varje vecka och då blir det aldrig särskilt jobbigt! :)

Tänk om någon kunde ha lärt mig detta för tio år sedan liksom. Vad skönt det hade varit!

Markarbete

Idag kommer jag hem från stallet med ett leende på läpparna! Gnistra har gjort ett superfint markarbetespass. Vi har travat över bommar på böjt spår och tränat övergångar. Hon börjar bli riktigt lydig i övergångarna, och hon tog sig an travbommarna riktigt fint! Fastän hon är såpass grön att jag inte kan sitta och "finrida" och trimma och njuuuuta, så kändes det här passet riktigt bra och framför allt, det kändes som att det hände något.

Jag är ju lite en sån person som tappar sugen om det inte händer något inom ridningen. Jag vill utvecklas mot mina mål, och står jag och stampar på ett ställe jag inte vill vara på, då tappar jag sugen och blir omotiverad. Just därför är det kanske inte jättebra för mig att ha unghäst. Hela grejen med att ha unghäst man gör allt själv med är ju just att MAN GÖR ALLT SJÄLV. man sitter där och tragglar gas och broms och ju bättre man befäster det nu desto finare häst har man att rida på i framtiden. Men framtidsjag är ju inte nutidsjag och nutidsjag tycker att det är jättetråkigt att göra övergångar och rida bra utan att få "betalt" för det i form av bra ridkänsla. Men ändå gör jag det.

Förhoppningsvis lär jag mig att lägga förväntningarna på rimlig nivå och jag hoppas verkligen att den här tränaren vi bokat ut till stallet är bra och kan hjälpa mig framåt på ett bra sätt. Jag behöver ett par kunniga ögon på marken som gjort en sån här resa och vet hur man ska lägga upp arbetet, och framför allt, som kan berätta för mig när jag ska kräva mer, backa av och när jag ska vara nöjd.
RSS 2.0