Ni vet det här med "varningar"? Typ när folk ska avråda en från vissa personer/ställen för att "man vet ju att...". Jag försöker alltid vara öppen och inte lyssna på sådant, låta folk själva visa vad de går för. I en del fall visar det sig att varnaren hade fel, i andra fall hade varnaren rätt men i varje fall så gav jag personen chansen. Alla kan ju ändras och jag vet ju själv att man lär sig hela livet. Någon som betedde sig som ett as för tre år sedan kan ju ha insett sina brister och jobbat på dem och kan ju förtjäna en ny chans nu.

Sen finns ju de där människorna som aldrig har fel eller gör fel. Någonsin. Oavsett vilka ruiner de lämnar bakom sig så var det säkert bara "dåligt grundarbete, kalmar slott var ju i princip fallfärdigt ändå" om ni förstår vad jag menar... "Det var inte mitt fel". Oavsett hur många chanser de får, så visar de alltid samma sida av sig själva. En sån person är man ju mindre benägen att ge en femte chans, alltså.

Jag tycker att ärlighet och ödmjukhet är en styrka hos människor. Någon som varit en jävla röv men sedan bett om ursäkt/förklarat situationen och visar ånger/vilja att göra rätt för sig/genuin omtanke, de kan ju förtjäna en ny chans. Jag vill ju tro på det goda i människor, jag tror alla har det i sig. Sen har inte alla styrkan att stå för sina handlingar, och så kan det vara. Att erkänna inför både sig själv och andra att man gjort fel kräver både mod och styrka. Det är inte lätt när stoltheten får sig en törn. 

Rak, ärlig men samtidigt ödmjuk. Egenskaper hos alla mina favoritpersoner. Säg vad du menar, mena vad du säger, stå för det som sagts, be om ursäkt om det som sagts visade sig vara fel. Hur är dina favoritpersoner? Är du en sådan som ger hundra chanser eller är du mer av en "first strike and you are out"-person?