Avrundar denna veckas sjunde jobbdag i soffan, hej och hå. Haft fem lektioner på Smedstad och det övergripande ämnet för kvällen har varit framdelsvändningar och skänkelvikningar, precis som jag nött i två veckor nu i Överum, haha. Lite enformigt för mig men samtidigt en chans att verkligen polera sina övningar, vad funkar, vad funkar inte och stadigt utveckla "sitt koncept".

Jag kan tycka att både skänkelvikning och framdelsvändning är rätt tråkiga grejer. Missförstå mig rätt, enormt viktiga men ganska... tråkiga. Det är supermegasvårt i början (och är man en prestationsjunkie som jag så blir allt svårt som känns omöjligt direkt ganska tråkigt, det är därför jag varken kan programmera eller meka med bilar) om man inte sitter på en såndär sällsynt häst som ÄLSKAR att göra rörelserna. Allt man som ridlärare kan göra är att tipsa om olika sätt att förstärka/ändra balansen/timeingen mellan hjälperna, men jobbet, trial and error och att hitta känslan måste ju eleven själv göra. För vissa tar det en kvart och för andra tar det ett halvår. Och det måste få ta den tid det tar, för det är så otroligt viktiga grundövningar som lägger grunden för all framtida ridning.

Fram tills man börjar med framdelsvändning och skänkelvikning har ju all ridning gått ut på att skänkel är framåt, tygel är broms och ratt. Nu ska man plötsligt få hästen att röra sig på andra sätt än framåt och stöter på tekniska svårigheter och det kan kännas rätt... motigt, för det är så svårt. Det går ut på att lära sig samverkan mellan hjälperna och det är mer eller mindre en konstform, för allt beror på känsla och att lära sig hur man parerar hästen i olika lägen, till olika känsla. Superflummigt men ändå så konkret. Och så svårt. Tuffa ämnen till en början men de öppnar så många dörrar framöver. Dagens visdomsord blir: Nöt på era framdelsvändningar och skänkelvikningar! I skritt och när skritten sitter är det dags för skänkelvikning i trav. Träna på att påverka hästen till att korsa sina bakben samtidigt som handen är lätt och bekväm nog för hästen att gå fram till. Så svårt, men så nyttigt och en SÅDAN dörröppnare för ridutbildningen därefter!