Jahaja, klockan är strax efter 23 och jag har precis kommit ut ur duschen, ätit snabb kvällsmat och ska alldeles strax sova. Kom hem från Gamleby för 20 minuter sedan efter en kväll med lektioner. Lite uteritt, följa john, knivig skänkelvikningsövning och så ytterligare en skänkelvikningsövning. Min lilla hatkärlek mot skänkelvikning jag kände för några veckor sen börjar tyna bort, idag känner jag att det nog är en rätt bra övning ändå och inte alls så enformig att instruera, skönt!

Sedan har jag tagit en resa down memory lane och tänkt på all JÄKLA frustration ridningen bjudit på genom åren och alla tårar man fällt av olika anledningar men på samma tema. Helt sjukt att man orkar hålla på och fortsätta kämpa sig igenom de där värsta frustrationstopparna. Att man inte bara lägger av och börjar med typ filmrecensioner som hobby istället. Det måste ju bero på en svinigt djup kärlek till såväl sporten som hästarna som varelser. Tack och lov att man höll ut de där motiga första tio åren... ;)