Jag har haft det lite stressigt men är så himla nöjd med att jag tog mig tid att rida igår. Han var så himla fantastisk, som smör att rida och bara så go. Allt funkade, red lite skolor och det var verkligen minsta möjliga motstånd i det, han verkade inte alls tycka att det var jobbigt och tungt. Kul! Mötte även en jättegullig lastbilschaffis med en enorm timmerbil som stannade och lät mig rida förbi på ett sätt som passade min häst. Jag är verkligen bortskämd med bra trafikanter på "vår" väg! Supertacksamt när man har lite känslig häst eller mest rider unghästar som ska vänjas, det är sällan man får en dålig upplevelse för hästen i trafiken här.

Sen vill jag bara slå ett slag för hur kul det är att hoppträna nu! Viktigast för mig är ju att hopptränaren bygger bra övningar med lämpliga avstånd, så jag alltid kan lita på att vi tar oss igenom. Det är sån skillnad för mig nu när jag hittat en som bygger bra. Många rutinerade hästmänniskor säger att "Att hoppa en unghäst på felaktiga avstånd är bästa sättet att förstöra den" (citat ur hopplära, strömsholmsmetoden) och det stämmer ju faktiskt. Det blir liksom ingen bra hoppning när gymnastik och lättklassövningar är byggda på orimliga avstånd. Orytmiskt och onödigt svårt. Tack och lov verkar det gå att reparera med lite självförtroendeträning, avstånd som stämmer och förståelse hos tränaren. Imorgon är det dags igen!