2016 Recap
Januari:
2015 slutade ju med en broddspark på karpus, 2016 inleddes med sårvård och liten vila. Sedan var vi igång igen, jag brottades med uteritter och red svettiga trimpass om kvällarna. Hoppade högt om kvällarna, var tacksam över att jag fick möjlighet att köpa en sån fin häst och köpte ett "fejksprenger".
Februari:
Tränade vidare med sikte på LA:4/110. Satte upp tävlingsmål, åkte av så det small på träning pga för kort avstånd i kombinationen och tränade aldrig mer igen. Haha nä, så illa var det inte. Hade ångest över tävlingsstart och strök mig. Hade ångest över hästskötarexamen (haha) men dansade igenom den och kom ut på andra sidan med ett diplom.
2015 slutade ju med en broddspark på karpus, 2016 inleddes med sårvård och liten vila. Sedan var vi igång igen, jag brottades med uteritter och red svettiga trimpass om kvällarna. Hoppade högt om kvällarna, var tacksam över att jag fick möjlighet att köpa en sån fin häst och köpte ett "fejksprenger".
Februari:
Tränade vidare med sikte på LA:4/110. Satte upp tävlingsmål, åkte av så det small på träning pga för kort avstånd i kombinationen och tränade aldrig mer igen. Haha nä, så illa var det inte. Hade ångest över tävlingsstart och strök mig. Hade ångest över hästskötarexamen (haha) men dansade igenom den och kom ut på andra sidan med ett diplom.
Mars:
Årets första starter, felfri i båda klasserna i Västervik och livets första avd A för Torres. Helgen efter åkte vi till Rappestad med Div 3. Fällningen kom och lite muskelömhet på det. Löshoppade första gången. Bokade tid för sadelutprovning. Gick ut på praktik men lärde mig den hårda vägen efter 2 dagar att man kan få hjärnskakningsåterfall. Skitläskigt.
April:
Jag åkte iväg och provade ut sadlar, kom hem med en faktura på dubbla min budget... Jag hade praktik på ÅRK igen och fick börja rida med i grupper där det fanns plats. Åkte på lagtävling på skogslotten och höll en himla massa lektioner. Lillja och Gnistra flyttade in på ridskolan och påbörjade sina nya jobb: som skolhästar.
Maj:
Torres fyllde sju år och födelsedagen spenderades på ekenäs i ösregn och pissväder. debut 105 och han skötte sig jättefint. Debuterade dressyrtävling (torres verkade övertygad om att det var breakdance) och hade det turbulent då det var mycket som hände på ridklubben med avhopp ur styrelsen och ridlärarna sa upp sig.
Juni:
Präglades av enorm oro för mina hästar då jag inte kunde lita på att de blev väl omhändertagna och fick bekräftat flera gånger att oron var befogad. Satte ut fodervärdsannons och hade kontakt med över femtio olika personer som var intresserade, tycker fortfarande intresset var helt sjukt stort. Hittade ett jättebra hem åt dem där de ska bo i minst ett år framöver. Lektionerna på vreta drog igång och vi flyttade dit. Fick massor beröm över resan sedan förra året.
Årets första starter, felfri i båda klasserna i Västervik och livets första avd A för Torres. Helgen efter åkte vi till Rappestad med Div 3. Fällningen kom och lite muskelömhet på det. Löshoppade första gången. Bokade tid för sadelutprovning. Gick ut på praktik men lärde mig den hårda vägen efter 2 dagar att man kan få hjärnskakningsåterfall. Skitläskigt.
April:
Jag åkte iväg och provade ut sadlar, kom hem med en faktura på dubbla min budget... Jag hade praktik på ÅRK igen och fick börja rida med i grupper där det fanns plats. Åkte på lagtävling på skogslotten och höll en himla massa lektioner. Lillja och Gnistra flyttade in på ridskolan och påbörjade sina nya jobb: som skolhästar.
Maj:
Torres fyllde sju år och födelsedagen spenderades på ekenäs i ösregn och pissväder. debut 105 och han skötte sig jättefint. Debuterade dressyrtävling (torres verkade övertygad om att det var breakdance) och hade det turbulent då det var mycket som hände på ridklubben med avhopp ur styrelsen och ridlärarna sa upp sig.
Juni:
Präglades av enorm oro för mina hästar då jag inte kunde lita på att de blev väl omhändertagna och fick bekräftat flera gånger att oron var befogad. Satte ut fodervärdsannons och hade kontakt med över femtio olika personer som var intresserade, tycker fortfarande intresset var helt sjukt stort. Hittade ett jättebra hem åt dem där de ska bo i minst ett år framöver. Lektionerna på vreta drog igång och vi flyttade dit. Fick massor beröm över resan sedan förra året.
Juli:
Var tog juli vägen? Det känns som att dagarna bara gick, vi red, hade redovisningar och lektioner i ekonomi och hippologi. Gjorde examen i ridkurserna, blev tyvärr underkänd i hoppningen pga uteslutning och gjorde dressyrexamen på lånad häst. Kände att höjden var "låg" i alla fall vilket kändes positivt eftersom jag var så rädd i början av året. Gick omkull ganska rejält fyra dagar innan hopprovet och genomförde trots allt det där provet med känslan av att det var lätt. YES.
Var tog juli vägen? Det känns som att dagarna bara gick, vi red, hade redovisningar och lektioner i ekonomi och hippologi. Gjorde examen i ridkurserna, blev tyvärr underkänd i hoppningen pga uteslutning och gjorde dressyrexamen på lånad häst. Kände att höjden var "låg" i alla fall vilket kändes positivt eftersom jag var så rädd i början av året. Gick omkull ganska rejält fyra dagar innan hopprovet och genomförde trots allt det där provet med känslan av att det var lätt. YES.
Augusti:
Upptakt inför diplomering. Sjukdom på skolan och oro inför hästarna på yrkesprovet. Löste sig till att vårt yrkesprov delas och att tillfället i augusti endast innehöll teori. Klassen "splittrades" och jag flyttade till nytt stall. Hade oturen att gå omkull ytterligare en gång med hjärnskakning som följd.
September:
Ridproven på yrkesprovet genomfördes. Jag hade fortfarande hjärnskakning och fick hastigt och mindre lustigt låna hopphäst av skolan då Torres inte alls verkade våga hoppa längre. Red den hästen två gånger på helgen innan yrkesprovet, kände mig inte alls förberedd men det fick bära eller brista. Gjorde yrkesprov på två lånade hästar och blev helt godkänd i alla delar. Självförtroendeboost! Dagen efter fick jag börja vikariera lite på smedstad vid behov, spännande utmaning med 12 elever per grupp, så stora grupper har jag ju aldrig haft innan.
Oktober:
Hoppningen gick fortsatt knaggligt men dressyren desto bättre. Åkte och tränade hoppning och fick massa bra tips men tyvärr inte plats i veckogrupperna. Slet mitt hår över strimlade täcken och att det inte verkade gå att lösa på något vis så jag sa upp min stallplats. Hade lätt ångest över skolan men jobbade på efter bästa förmåga.
November:
Träffade klassen igen för några skolförlagda dagar med redovisningar och lektioner. Träffade läkare som behandlade min förkylning jag haft sedan januari. Kämpade på med alla inlämningar och fick till slut in dem. Torres kom in med svullet ben och kyldes 6ggr/dag i 3 dygn. fick vila ett tag och skulle sedan sättas igång.
December:
Tog tag i resten av praktiken och hade den i Överum, spännande med att se ytterligare en verksamhet inifrån och ut. Torres fick träffa kiro som hittade ett antal grejer han kunde hjälpa till med och efter det bytte han rent på hjälpen. Försökte återigen reklamera ena sadeln, fortsättning följer. Mamma red Torres första gången "på riktigt" och det gick jättebra. Flyttade hem honom och red ut direkt i halv storm och mörker i äkta ta-tjuren-vid-hornen-anda. Examen från Vreta Yrkeshögskola.
Upptakt inför diplomering. Sjukdom på skolan och oro inför hästarna på yrkesprovet. Löste sig till att vårt yrkesprov delas och att tillfället i augusti endast innehöll teori. Klassen "splittrades" och jag flyttade till nytt stall. Hade oturen att gå omkull ytterligare en gång med hjärnskakning som följd.
September:
Ridproven på yrkesprovet genomfördes. Jag hade fortfarande hjärnskakning och fick hastigt och mindre lustigt låna hopphäst av skolan då Torres inte alls verkade våga hoppa längre. Red den hästen två gånger på helgen innan yrkesprovet, kände mig inte alls förberedd men det fick bära eller brista. Gjorde yrkesprov på två lånade hästar och blev helt godkänd i alla delar. Självförtroendeboost! Dagen efter fick jag börja vikariera lite på smedstad vid behov, spännande utmaning med 12 elever per grupp, så stora grupper har jag ju aldrig haft innan.
Oktober:
Hoppningen gick fortsatt knaggligt men dressyren desto bättre. Åkte och tränade hoppning och fick massa bra tips men tyvärr inte plats i veckogrupperna. Slet mitt hår över strimlade täcken och att det inte verkade gå att lösa på något vis så jag sa upp min stallplats. Hade lätt ångest över skolan men jobbade på efter bästa förmåga.
November:
Träffade klassen igen för några skolförlagda dagar med redovisningar och lektioner. Träffade läkare som behandlade min förkylning jag haft sedan januari. Kämpade på med alla inlämningar och fick till slut in dem. Torres kom in med svullet ben och kyldes 6ggr/dag i 3 dygn. fick vila ett tag och skulle sedan sättas igång.
December:
Tog tag i resten av praktiken och hade den i Överum, spännande med att se ytterligare en verksamhet inifrån och ut. Torres fick träffa kiro som hittade ett antal grejer han kunde hjälpa till med och efter det bytte han rent på hjälpen. Försökte återigen reklamera ena sadeln, fortsättning följer. Mamma red Torres första gången "på riktigt" och det gick jättebra. Flyttade hem honom och red ut direkt i halv storm och mörker i äkta ta-tjuren-vid-hornen-anda. Examen från Vreta Yrkeshögskola.
Året som gått har minst sagt bjudit på mer än min beskärda del prövningar men också en del ljusglimtar. Det helt klart jobbigaste är att ha investerat så mycket tid, känslor och engagemang i något i långt över 10 års tid för att sedan över en natt bli mindre värd än en dörrmatta, utan en förklaring, utan något. Locket på, ställ inga frågor. För ett tag sedan kändes det tungt och sorgligt, vem är jag utan detta i mitt liv liksom? Ett halvt livs engagemang sätter sina spår liksom. Idag känns det mer... Nä. Jag är klar och det sitter en punkt bakom det kapitlet i mitt liv. Kanske blir det fler kapitel på samma ämne i framtiden, men det händer då i så fall. Nu tar jag några kapitel om mig själv och omger mig med personer som vill se mig lyckas, som peppar istället för att trycka ner och som inte är rädda för att låta någon växa i deras närhet, som säger samma sak TILL mig som OM mig. Livet är för kort för hjulspår som inte leder någonstans.
Årets bästa, yrkesprovet. Helt godkänd, förbundets representanter har sagt sitt, jag uppfyller kraven. Så stort det provet känts, så länge, sån stress, press och prestationsångest inför. Trots all nervositet så var det kul alla fyra dagarna, det var mer kul än shit-jag-kan-varken-sova-äta-eller-koncentrera-mig som jag uppfattat att många andra tyckt. Sånt stöd jag haft under året från mina handledare från förrra årets praktikperiod, alltså. Tack vare dem fick jag en tillräckligt bra grund i hur man driver ridskola och tänker som ridlärare att jag klarade proven och tack vare Majas fina Chirre så red jag mig till ett godkänt dressyrprov. Nu är jag taggad på fler yrkesprov, haha, men det får nog vänta ett par år. Några års erfarenhet som yrkesverksam ridlärare på heltid först och lite mer ridning så jag kommer upp på msv b/130 lite stadigt så blir det dags sen. Men vi tar ett år i taget, 2017 siktar jag på MSV C och stadiga rundor i 110. Kanske blir jag alldeles för modig och tar en sidokarriär i fälttävlan på riktigt låg nivå? Vem vet, det får året utvisa. 2017, välkommen!
Årets bästa, yrkesprovet. Helt godkänd, förbundets representanter har sagt sitt, jag uppfyller kraven. Så stort det provet känts, så länge, sån stress, press och prestationsångest inför. Trots all nervositet så var det kul alla fyra dagarna, det var mer kul än shit-jag-kan-varken-sova-äta-eller-koncentrera-mig som jag uppfattat att många andra tyckt. Sånt stöd jag haft under året från mina handledare från förrra årets praktikperiod, alltså. Tack vare dem fick jag en tillräckligt bra grund i hur man driver ridskola och tänker som ridlärare att jag klarade proven och tack vare Majas fina Chirre så red jag mig till ett godkänt dressyrprov. Nu är jag taggad på fler yrkesprov, haha, men det får nog vänta ett par år. Några års erfarenhet som yrkesverksam ridlärare på heltid först och lite mer ridning så jag kommer upp på msv b/130 lite stadigt så blir det dags sen. Men vi tar ett år i taget, 2017 siktar jag på MSV C och stadiga rundor i 110. Kanske blir jag alldeles för modig och tar en sidokarriär i fälttävlan på riktigt låg nivå? Vem vet, det får året utvisa. 2017, välkommen!
