Alltså ibland blir man ju bara så paff över vad som händer. Ju mer jag tänker på det, desto mindre kommer jag ihåg. Det enda som är helt klart är att Torres verkar se något så han slår på en tvärnit. Jag seglar över halsen och hänger sådär på sidan, jättestadigt, men för långt ner för att klättra upp och för högt upp för att det ska kännas riktigt bekvämt att släppa taget och landa på marken. På något sätt i allt detta lyckas jag göra illa min hand, utan att jag egentligen känner det, på nivån "hjälp-jag-kan-inte-använda-min-hand-till-nåt-och-den-bultar-och-värker" vilket jag inte heller märker förrän jag är uppe igen.

Det känns och ser ut som när jag bröt tån, lite rött men lindrigt svullet och gör superont att använda handen så jag har en läkartid imorgon. Har jättemycket jobb inplanerat framöver och främst i helgen så det är ganska dålig timeing på detta, jag hoppas såklart på något lätt som läker snabbt (på under 24h alltså) men sådan tur lär man ju inte ha. Ibland undrar man hur man lyckas ens. Menmen sånt är livet och det är bara att spela de kort man fått och hoppas på att reglerna inte ändras under spelets gång.

Torres kändes i alla fall dunderfin, framåt och ändå avspänd utan att bli loj, så att få markkänning var ju ett rätt tråkigt sätt att avbryta passet på. Men han var fin både innan och efter så ja, det bådar gott inför helgen bara min hand går att använda. Annars skojade vi efter lektionerna om att jag får göra en "peter eriksson", och hoppa på en hand. En lösning på varje problem, som sagt... ;)

Nä, nu är det dags att sova så jag orkar upp till den där läkartiden. Håll tummarna för att det är något lindrigt som läker lätt och snabbt utan strul! Tror jag är förföljd av Olyckan till och från, haha