Så. Ett kort men intensivt pass över bommar och bockar på Torres på skolan. Jag tror jag löst det nu, våra problem i hoppningen, eller i alla fall förstått varför de kommer. Varje pass börjar kanon, allt stämmer. Några minuter in i passet tappar han, jag eller båda fokus och koordination = inget stämmer längre. Jag ser vad som ska göras och gör det på impuls, men antingen för svagt eller så är han inte riktigt ärligt framme för skänkeln. Jag får inte det svar jag tänkt mig i den sekund jag tänkt mig och då blir det för svårt att rätta till.

 

Just att vara framme för skänkeln har vi ju tragglat med hela året, så det är ju antagligen absolut en bidragande faktor. Idag kändes det som att när jag nu blev medveten om det och kunde anstränga mig lite mer för att väga upp bristerna, så fick jag ett riktigt hyggligt resultat. Jag har ju även fått lite bannor av en hopplärare för att min häst är en sjuårig hopphäst som inte byter galopp (vilket dressyrläraren är supernöjd med eftersom han är stadig i förvänd galopp), så idag rullade jag ut en bom och bytte över den. 90% rena byten, rätt okej ändå, utan bom har jag väl tur om varannat byte blir ett byte med något benpar över huvud taget.

Efteråt vidare till hästen som jag lär känna inför dressyrprovet. Han är ganska rolig, han kan "allt" så det är bara för mig att lista ut var knapparna sitter. Jag red lite rörelser jag vet kan komma på yrkesprov och lärde mig att jag är stel i vänsterhöften, jag kan inte sitta i högergaloppen = omslag i den förvända och det kan jag ju inte klandra hästen för direkt. Så nu jäklar ska den där höftböjaren stretchas under helgen! Ridning är ju så himla svårt men samtidigt så lätt. Speciellt när man sitter och leker och utforskar gränsen mellan mellantrav och bensprattel, förvänd galopp och omslag, på tygeln och ...över. Bakdelsvändning och helkroppsvändning. Tufft ju. Och kul!