Idag har jag skrittat ut en sväng med Chester i hans nystoppade sadel. Tyckte att den låg bra nu och dessutom går manken mer fri än innan omstoppningen. Och man sitter som en dröm i den. Helt galet egentligen, det är en Lux, det märket som senare blev Albion. Jag har ingen aning om hur gammal den är men antagligen över 30 år eftersom albion firade 30-årsjubileum förra året och trots det är den riktigt fräsch och fin. Måste ha varit en riktig kvalitetssadel när den släpptes?

Hemma i stallet lyckades jag såklart timea ihop min tänkta ridning med kadriljträningen så det var bara att knata ut i paddocken och hoppas att den var ridbar. Lustigt, har för mig att paddex marknadsförde sig så hårt med att underlaget inte fryser och är ridbart året om osv när det var "hippt" och nytt men nog tusan upplevde jag att paddocken var frusen idag. Knåpade ihop ett joggingpass med övergångar och lite skänkelvikningar, han kändes jättefin och inte alls särskilt berörd av att han var ute i mörkret. Men jag förstår inte riktigt vad jag gjort med mina ben? Igår var jag skakis i benen när jag satt av och när jag kom hem utvecklades det ju till sån där riktigt "jag har bitit ihop och joggat en mil trots att jag bara tränat chipsätning i soffan senaste halvåret"-träningsvärk som man knappt kan gå med. Lika stel idag och efter dagens ridpass är det sju resor värr. Måste ha överskattat gårdagens ridpass intensitet ganska grovt, eller så var jag bara otränad. Haha det är ett mysterium. Kanske är det mina nya stigbyglar som aktiverar muskler i benet *hokus pokus*...