Oj oj, nu är utbildningen slut. Bara sådär, vad fort det gått. Nu står resten av livet och knackar på dörren och allt det där man skjutit på under utbildningen finns ingen anledning att skjuta på längre. Nu med facit i hand ser jag hur mycket jag lärt mig under denna utbildningstiden, både på plats i skolan och på mina praktikplatser, och om mig själv. Jag har vuxit och på vissa punkter verkligen satts på prov, men samtidigt också klarat allt. Nu vet jag att jag kan och om jag inte redan kan så kan jag alltid lära mig. Problem är till för att lösas ;)

Och vilken bra klass jag haft. När vi skulle rösta fram någon som förgyllt dagarna lite extra mycket var det svårt, jag ville nästan rösta på hela bunten. Såklart har vi haft våra oenigheter till och från, vi har ändå varit 15-20 hästmänniskor som skulle samsas med vårt tänk under samma stalltak, men allting har gått att lösa. Och nu ses vi inte mer, lite vemodigt. Känner jag oss rätt kommer det dras ihop en återträff sooner or later och antagligen mer sooner än later...

---

Efter avslutningen sprang vi på ytterligare en klasskompis som inte kunde komma till själva ceremonin, så vi hade lite catch up talk en stund, innan vi åkte vidare till cloetta för obligatoriskt godisfrossande. Nu BÖR jag ha så jag står mig till min födelsedag... Vi får väl se. Vidare till rusta för det där med att få tummen ur, jag vill ju byta ut våra vanliga lampskärmar på fönsterlamporna till adventsstjärnor men har inte kunnat bestämma mig för vilka jag velat ha än. Så som sagt, allt man skjutit på tar man tag i nu, och nu har jag fyra stjärnor med mig hem. Bättre sent än aldrig. Hästen fick sig även ett nattpass, 21-21.40. Tror han tycker det är rätt skönt att vara igång igen. Nu i helgen ska jag våga mig på att hoppa igen efter den lite ofrivilliga vilan, är supertaggad inför det!