Ibland funderar jag på hur pedagogisk jag egentligen är. Efter att ha haft hoppning i fem timmar i söndags satt hoppmantrat väl ingnagt, "trampa ner hälen, neråt framåt, traaampet i stigbygeln!" "Upp med blicken! Se vägen!" "Håll i manen!" "skänkla på, mera trav!"... Så kände jag väl lite, man borde nog förklara VARFÖR allt det här är så viktigt. Det är ju inte bara för att jag ska hålla låda utan det HAR ju ett syfte...

- Trampet i stigbygeln är säkerhetsbältet. Trampar man neråt framåt har man bättre balans och chansen att sitta kvar om hästen snubblar eller stannar på ett hinder

- Blicken, dit man tittar, där hamnar man. Har inte helt knäckt grammatiken i det där men det känns som att jag får fram poängen ändå. Man kan "styra" hästen ganska bra genom att bara fixera blicken på rätt ställe. Tittar vi ner i sanden - ptja, då hamnar vi förr eller senare nere i sanden.

- skänkla på... nä det tror jag ni förstår varför.

Så kortfattat läst mellan raderna... gör som jag säger annars kommer ni ramla av. Pedagogiskt? Hmm... :)