Läser på hippson att en känd hästsportprofil är all for ett förbud mot inspänningar. Jag är kluven. Jag är såklart helt för målbilden att till slut kunna vara utan hjälptyglar på alla hästar och absolut går "allt" att lösa utan hjälptyglar om man har tillräcklig kunskap. Tyvärr har inte alla hästägare tillräcklig kunskap från början och står inte alltid i stall med fri tillgång på kunniga hästmänniskor som kan hjälpa till, vilket i sig hade varit optimalt ju. Det är lätt att slå sig för bröstet och tycka att "då borde man ju inte ha häst heller!!!" men jag är för en hästsport för alla.

I den bästa av världar har alla ridskolor tillgång till ett bra hästmaterial med välskolade, stabila hästar som en duktig ridlärare kan lita på och fostra många ryttare tillsammans med. Tyvärr ser det inte alltid ut så av en eller annan anledning, ofta har ekonomin ett finger med i spelet och man får spänna på en thiedeman eller halsförlängare (eller något annat) för att kompensera för bristande utbildning. Normaliserar man hjälptygelanvändandet på ridskola sätter man ju även standarden för sina elever när de så småningom köper häst - är det svårt att rida finns alltid hjälp att få med utrustning, sen snurrar spiralen på. Hjälper det inte med första åtgärden finns en uppsjö av ytterligare hjälptyglar och bett att prova. Jag har själv haft en "svår" ponny som nu när jag är vuxen, helt magiskt blivit lugn att rida. Beror det på hjälptyglarna jag red med när jag var yngre eller beror det på att jag utvecklat min ridning och därigenom dels börjat rida med tydligare hjälper som hästen förstår, dels blivit mer ödmjuk i min ridning? Det kan man inte veta säkert men jag har ju mina aningar.

 

Jag vill jobba mot målbilden att det är norm att varje ridlärare regelbundet rider/tömkör alla skolhästar, för att utbilda, utveckla och bibehålla deras utbildning. Att alla skolhästar går på tränsbett, vanligt träns och på sin höjd martingal vid behov. Att alla skolhästar ska vara tillräckligt utbildade för att kunna gå "alla" lektioner och om de inte är det, att det finns en realistisk plan för att få dem tillräckligt utbildade och stabila. Är det norm att ta det lugnt och utbilda med mjuka metoder och enkel utrustning tror jag även privathästar får en mildare resa än när man vill att de ska fungera NU och därför tar till allehanda hjälptyglar och bett för att kunna gå lite fortare fram. Det är mitt mål och trots att det inte ser ut så idag, vill jag göra mitt bästa för att få verkligheten närmare och närmare den målbilden.