Födelsedagen firades traditionsenligt med hoppning... Fick ett litet klipp från när vi satte ihop övningarna till en bana i slutet. Han hoppade otroligt väl på den rosa oxern nästan alla gånger och jag som normalt inte har särskilt svårt att hänga med i språnget upplevde att mina armar var alldeles för korta för att ge den eftergift han behövde. På ett hinder långt under tävlingshöjd, haha. Lyxproblem när man har en fin häst :)

Den här träningen var han lite mer ridbar och påverkbar än sist, även om det är en bit kvar tills han är exakt där jag tänkt mig. Det blir lättare och lättare och den goa inställningen till hinder är tillbaka. Är SÅ rädd om den gnistan efter den här hösten så sista banan är på fjäskhöjd så man kan vara lite lätt i sitsen, klappa på halsen och säga att han är duktig. För det ÄR han ju.