Alltså jag blir ju aldrig sjuk. verkligen aldrig. Lite snorig nån gång ibland eller lite svidande hals någon dag här och där, visst, men hela kittet - aldrig. Gissa då hur förvånad jag blev när jag knappt tog mig hem från skolan igår pga febrig och dåsig, och legat sömnlös större delen av natten eftersom jag inte kan andas genom munnen för att jag har för ont i halsen, och är helt igentäppt i näsan. Sjuk med besked, liksom.

Däremot blir jag inte klok på kroppstemperaturen. Jag ligger normalt mellan 36 och 36,5. Igår när jag kände mig som ynkligast låg jag på 35.6. Hur går det ihop? Trodde man var varm när man kände sig febrig? Idag däremot, när iprenen kickat in har jag kommit över 37 grader. Blir inte klok på detta, som sagt.

 

Så tråkigt i alla fall, idag skulle vår klass rida för de som gör yrkesprov nu. Hade varit jättenyttigt, dels med fler timmar i sadeln och dels att se hur de genomför sina undervisningsprov. Men det är bara att inse, blir man andfådd av att gå 15 steg till toaletten för att snyta sig så GÅR det inte att åka fyra mil för att rida. Hade jag varit frisk hade jag haft lektioner ikväll men återigen. Det går inte att ha lektioner om det inte kommer nåt ljud när man pratar. Så istället - glass och ridläraplugg för mig från soffan.