Vi pratar ju mycket om på utbildningen, att prata så mottagaren förstår och kan relatera. exempel på det idag på vår hoppträning, jag är all about ha kontakt med hästens mun, ca alltid yttertygeln men oftast båda så döm om min förvåning när ridläraren tre varv i rad ba "kontakt på tygeln, glappa inte!!" och jag kortade tygeln, hade kontakt och han fortfarande ropade samma sak varv efter varv. Så jag gjorde halt och ba JAG FATTAR INTE, ska jag hänga mer i tygeln? "nej, ha kontakt!" efter ett tag enades vi om att jag skulle hänga mer i tygeln (a.k.a. ha mer stöd, stöd och kontakt är olika saker för mig) och då gick det riktigt fint. Svårt det där när man rider för nya personer så ofta och inte har lärt sig deras språk och termer, blir tjall på linan liksom.

Resten av hoppträningen gick ok, jag tycker fortfarande det är skitäckligt att rida mot hinder men jag får väl bara ta och lära mig att min häst hoppar allt i alla lägen (iaf på denna höjd) så länge han är framme för skänkel. Vi kom fel ett par gånger, lite nära på första hindret i ett relaterat avstånd = jättestort på hinder 2, där visade Tore sin potential och ba KOLLA MATTE, jag kan hoppa lika högt som pappa! Söt, där fick jag det lite tufft att hänga med. Efter det fick jag en lite barsk tillsägelse om hur dålig koll jag hade på hästen och då började jag rida, och då gick det faktiskt riktigt bra. Jag skulle behöva lite mer språng i kroppen för att liksom lära in den känslan, att man inte nöjer sig med en bana utan kanske hoppar hela eller delar igen för att få repetera ridningen. Vi hoppade väldigt få språng idag och det blir lite frustrerande för mig som vill utvecklas till kalasbra NU, men utveckling tar ju tid. Är i alla fall kanonnöjd med min häst idag, han har börjat tända till lite mer på hinder och upplevs inte så loj som han gjorde första veckorna, så det är ju kanonbra. Nu ska bara den där lilla piloten på ryggen sköta sitt också :)