Helgen som gick var jag och ett par kompisar från ridlärarutbildningen nere i falsterbo på minisemester. Det har varit trevligt och ganska efterlängtat återseende. De är så himla bra, vi har ju inte setts sedan december förra året på avslutningen och ändå kändes det som att vi knappt varit ifrån varandra alls. De är så himla bra. Vädret i falsterbo däremot lämnade väl en del att önska, lördagen var toppenfin vilket resulterade i lite solbränna, både den bruna och röda sorten (ganska komiskt då jag var superkaxig "det här är världens bästa solkräm, använder man den här så GÅR det inte att bränna sig!!!" och innan lunch hade jag trots det bränt upp såväl nyckelbenen som en del av urringningen, haha) medan söndagen mest bjöd på regn och ruskväder. Lite shopping på mässan lyckades vi med ändå och jag höll i pengarna oväntat bra. Två storbalshönät, ett schabrak och ett par svarta neopreneskydd. Hittade ett grönt i samma modell som var supersnyggt, dock fanns detbara kvar i ponny men kollade på säljarens hemsida och där finns de i full, så ska nog beställa ett sånt också ändå.

På vägen hem började vi söka efter landskap-grejer. Landskapsvapen, fågel, blomma, insekt, sten... det finns hur mycket som helst, däribland har vissa landskap "landskapsväsen". Gotland har bysen, som på fastlandet har motsvarigheten skälvrängare. bysen lurar in folk i skogen och förvränger synen på dem så de går vilse, och enligt vissa så är bysen avlidna personer som under sin livstid lurat till sig mer mark genom att flytta gränsmarkeringar och sedan blir dömda till att gå längs markgränsen och flytta de orätta gränsmarkeringarna.

Vi hittade en berättelse från odensviholm som inte ligger alls långt ifrån där jag har mina hästar nu, om en häst som blivit skrämd och vägrat gå framåt nära en markgräns. när kusken lyfte blicken såg han en liten grå gubbe, en skälvrängare, just framför hästen. när han tittade igen var den borta och hästen gick som om inget hade hänt igen. Så började jag tänka på torres "istadighetspunkter" i skogen... två av dem är på eller inom 10 m från markgränsen. Övriga ställen har jag inte så jättebra koll på var markgränserna går, så det ska jag kolla upp. tänk om det är små skälvrängare som skrämmer honom? att han dessutom glatt går in i skogen istället... bysen som lurar in folk i skogen... Hmm... Är det bara sammanträffande som min hjärna skapar eller ligger det något i gammal folktro...? De gamla gränsmarkeringarna och de nya pinnarna lantmäteriet/länsstyrelsen/vem det nu är satt upp står inte alltid på samma ställe, är det vad som hindrar skälvrängarna från att få ro...? Det här ska jag kolla upp.

Hur vidskepliga är ni...?