ni som hängt med ett tag vet ju ganska precis vad jag tycker om hästar som inte tar hänsyn till att de har en människa i hagen. Idag råkade vi ut för en mindre olycka som hade kunnat sluta precis hur illa som helst, jag skulle släppa ut min i hagen då han blir attackerad av en av hagkompisarna, jag står med grinden i ena handen och hästen i andra, öppen grind. hästen far över mig, välter mig och trampar på  mig men flyr som tur är in i hagen = jag slipper få hela flocken över mig och klarade mig därmed rätt bra, med blotta förskräckelsen och ett rejält svullet ben efter trampet.

Varje gång jag råkar ut för en olycka där jag gör mig illa med hästar känner jag mig så himla tacksam över hur bra kropp man har egentligen. Mitt ben höll för en tramp av en 500 kg häst. det borde ju nästan ha gått av. De gånger jag gått omkull har jag kommit väldigt lindrigt undan ändå. Fasen vad bra kroppen är, som tål så mycket!

 

mörbultad som ett as var det dags för terränghoppning. Återigen, ni som hängt med, ni känner till min rida-på-gräs-ångest. Men hängde med ändå, planen var att hoppa så mycket min kropp orkade. Vad tror ni min fina hoppstammade häst tyckte om konceptet "hoppa hage-inredning utomhus"? USCH FY BLÄ DET LIGGER NÅT PÅ MARKEN, SÅNA KAN MAN JU INTE GÅ ÖVER... om en liten stock på marken. Lite för primitivt för hans smak, saknade ju säkert både fibersand och färgade bommar, sen vet jag inte om han någonsin gjort nåt sånt här förut... Till sist kom han över alla hinder i alla fall, och sista hindret behövde vi bara ett försök till men då hade jag korrigerat min sits, tillbaka till  livräddningsridningen jag hade på b-ponnyridningen så gick allt bra och han kändes så himla glad och stolt över sig själv. :) Ser fram emot nästa gång faktiskt, fortfarande med lite skräckblandad förtjusning.

 

Nu är det sovdags för mig, så kanske jag märker imorgon om jag mår dåligt för jag håller på att bli sjuk, eller om det är för att jag slagit i mig. Tänkte hoppas på sjukdom denna gång, faktiskt! Sånt brukar vara trevligare att genomlida än hjärnskakningar. Vi hörs, hörrni!