fast allt dåligt har ju lett fram till något bra till slut

Stannar ni upp ibland och tänker tillbaka på allt jobbigt ni varit med om men som ni faktiskt klarat ut? Jag gör det idag. Jag tänker på allt som hänt de senaste fem åren, alla människor jag mött som behandlat mig illa, alla gånger det har gjort övermäktigt ont i mig. Alla gånger jag tänkt att alla andra verkar ha det så mycket lättare. Alla gånger jag tyckt synd om mig själv. Alla gånger jag hatat mig själv för att jag inte kan göra de enklaste saker. Alla gånger jag hatat mig själv för att jag fick vg+ istället för mvg. Alla gånger jag tänkt att jag inte förtjänar bättre.

När man använder sig själv som slagpåse lägger man väldigt mycket energi på SKIT. Inget av det man hatar sig själv för kommer helt ifrån en själv, för det är jätteonaturligt för djur att hata sig själva, den enda person man faktiskt MÅSTE dras med hela livet. Allt hat man riktar mot sig själv är symptom på hur man uppfattat omvärlden. Det är lättare någonstans att flyta med än att ifrågasätta. Tittar man på hela världen är ju jag som person inte värd så himla mycket, det finns ett par miljarder andra människor att ersätta mig med liksom. Det är lätt att man själv inte sätter det värde på sig själv som man faktiskt har, det är lätt att man tror att ens värde är baserat på prestationer och i samma sekund man tänker att man är mindre värd för att man inte är smal, duktig, snygg, vad som helst så ger man omvärlden tillåtelsen att faktiskt racka ner på en av samma anledning. Man kan inte ta åt sig av skit om man inte accepterar att skiten faktiskt betyder något. Det är extra lätt när man är tonåring och försöker hitta sig själv.
 
Jag har valt rätt och jag har valt fel. Jag har varit i förhållanden som jag mått så dåligt i att jag velat dö. Jag har känt brutal ångest över att träffa människor, jag har känt ännu mer övermäktig ångest över skolor och myndigheter. Jag har valt fel och lärt mig av det. Jag har sett på mig själv fel, och lärt mig av det. Jag har fått lära mig ALLT på nytt. Allt som alla tar för givet. Basic saker som typ, vad är värt att lägga energi på. Jag hade pga sjukdomar väldigt väldigt lite energi, som jag måste vara rädd om för att den inte ska ta slut så jag blir sjuk igen. Ett tag var allt jag orkade att vara hemma och göra inget. jag behövde en paus och återhämtning. Jag har lärt mig att välja rätt och all skit i mitt bagage har lett fram till den obeskrivliga lycka jag känner nu, varje dag. Allt förflutet trams är förflutet och där kan det stanna. Jag har lärt mig prioritera grejer att lägga energin på. Jag har lärt mig att jag inte får ut något av att dalta med människor och låta dem utnyttja mig. Jag har lärt mig att säga ifrån ordentligt och inte vara rädd för att andra kan uppfatta mig "fel", för hallå. OM nu personer tänker uppfatta mig som en bitch eller gud-vet-vad bara för att jag kräver lite typ, basic respekt istället för att bli behandlad som en dörrmatta... vill jag ha den sortens människor omkring mig då? Liksom, verkligen? respektera mig eller dra.

Jag önskar att fler kunde tänka så. vara hårda på rätt sätt. Jag är på ett sätt glad över allt jobbigt som har hänt mig. Det har gett perspektiv på livet. Vet man hur jobbigt och dåligt allting är när det är SKIT, kan man uppskatta lycka mer. Så tror jag i alla fall, kontrasten blir liksom större. Just nu uppskattar jag VARJE dag. Sedan mitten av april har jag aktivt försökt bli av med sådant jag inte vill ha i mitt liv, och sedan juli kan jag med handen på hjärtat säga att jag mått bra, varje dag. helt frisk. Det är så jävla skönt och fastän jag haft så djupa sår i själen har allt lett fram till något bra. Allt har varit värt det. Hde jag fått leva om livet hade jag såklart gjort rätt från början, men det är lättare sagt än gjort när man är femton år och tror att ens människovärde är baserat på hur väl man presterar i olika avseenden. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0